Herr Fransson står och skottar snö utanför ett hus i Virserum, Småland, i slutet av 50-talet. Har det med Förintelsen att göra??
I utställningen får besökarna en möjlighet att själva fundera över Fransson och andras koppling till Förintelsen, det arv den lämnat efter sig och dess bäring för framtiden. Det är filmregissören Roy Andersson, Kalle Boman och Stig-Åke Nilsson som tillsammans med medarbetare från produktionsbolaget Studio 24 producerat utställningen om Sverige och Förintelsen på uppdrag av Forum för levande historia.
Utställningen, som till sin karaktär är poetisk, ska ses som ett debattinlägg och består av dokumentära texter, bilder och installationer. Syftet är att få besökarna att reagera och vilja gå vidare för att själva söka mer fakta.
Formen ligger långt från den vedertagna för historiska utställningar med bilder i kronologisk ordning och förklarande texter. Exempel som lyfts fram i utställningen är Rasbiologiska institutets arbete i Uppsala. Tyska nazister hämtade inspiration från Sverige till sin raspolitik, inte tvärtom. I utställningen finns redogörelser för medicinska experiment på ”sinnesslöa” vid Vipeholms-anstalten och exempel på hur svenskt näringsliv drog nytta av den fortsatta handeln med Tyskland under kriget. Andra områden som berörs är de tvångssteriliseringar som genomfördes i såväl nazityskland som Sverige. I Fransson skottar snö framträder en bild som kolliderar med bilden av Sverige som ett neutralt land fyllt av ”goda” svenskar, ett land som befann sig långt från krigets och Förintelsens verklighet.
Men bilden är inte nattsvart – utställningen visar även ett svenskt motstånd som fallit i glömska. Det fanns en vetskap om vad som försiggick och möjlighet att agera för dem som valde att se. En möjlighet som fanns då och som finns idag.
